Min grupp valde att göra klassikern Romeo och Julia till en egenskriven icke-linjär berättelse. I berättelsen fanns olika vägar att gå. Klassen ställdes hela tiden inför olika val och beroende på hur de valde så fick historien olika slut. Vi hade ett klassiskt slut där båda dör. De andra två alternativen var både tragiska men det fanns utrymme för överlevnad.
Skillnaden mellan linjärt och ickelinjärt berättande är att en linjär berättelse följer en kronologisk ordning. Exempel en flicka föds, växer upp och dör. I en ickelinjär berättelse kan historien hoppa mellan början och slut. En som är bra på ickelinjära berättelser är Quin Tarantino. Han börjar ofta med filmens upplösning men ändå blir det väldigt spännande.
Man kan ta ut svängarna lite med mig IB. Istället för den klassiska dramaturgiska kurvan så kan historien få oväntade vändningar. Det gäller bara att man inte snurrar till det för mycket för då finns det risk för att mottagaren inte hänger med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar